Dag 1.

Kl. 05.00 skulle vi bli hämtade vid "hotellet" for att foras med bil till startpunkten på vår bergsbestigning! Mer koll än så hade vi inte, vi hade ingen aning om vad det var for slags berg vi skulle klättra upp på eller vad vi gett oss in på!

I det fullmåne månljuset åkte vi på slingriga vägar 1,5 timme tills vi anlände till den lilla staden Sinaru! Där vi forst fick en bananpannkaka/te frukost och motte våra bergsbestigar kompanioner, ett tyskt par!  Det visade sig också att vi inte alls skulle få några kläder som snubben i turistinformationen sa där vi kopte turen, all inclusive, mat, kläder, skor. Vi frågade extra noga till och med eftersom vi skickat hem alla våra varma kläder och bara äger typ shorts och linnen for tillfället, och fick hora att det bara var sisodär 5 grader och blåsigt på toppen! Efter lite disskution och skrik fick vi iaf låna en stor gul indonesisk postjacka och en gammal stickad ull troja. Bättre än ingenting, så det fick duga!

Till slut kom vi iaf iväg.. trodde vi! Efter sisodär 50 meter borjade tyskarna hektiskt protestera och vägrade att fortsätta eftersom enligt dom var vi på väg åt fel håll! Dom ville bestiga toppen forst och gå till varma källorna sen, jaha tänkte vi, varma källor det var ju trevligt! "It makes no sense!!" Utropa tyska tjejen flera gåner med gråten i halsen! Så vi fick vända tillbaka och prata med bossen på stället!

Hur det gick till vet vi inte men dom kom iaf overrens och vi kunde äntligen borja vår klättring!

Efter 500 meter märkte vi att vårt sällskap var alldeles for långsammt så vi gick om och knatade på i vår egen takt typ 20 gånger så snabbt som de andra! Efter några timmars klättrande var det lunchpause med nudelsoppa och massa grejer i! Smarrigt! Sedan bar det iväg uppfor igen, vi hamnade långt fore även denna gång, och efter en hel del regn kom vi fram till Basecamp 3 som guidern ville att vi skulle overnatta på! Men vi hade hort av ett par längst vägen att det fanns en mycket finare camping plats 1 timmes klättring till, vid vulkan kratern.. så dit ville vi gå! När tyskarna väl kom efter en 45minuter hade även det gått ifrån vår guide, lata jäkel! Och som tur var ville även dom fortsätta! När guden kom berättade vi vår plan, och efter en hel del protester och bortforklaringar fortsatte vi iaf uppåt! Men vi hade lovat att stanna vid nästa camp, vilket varken vi eller tyskarna, som än en gång hade gått ifrån vår guide, gjorde! Han var inte vid sitt bästa humor på kvällen! Men vi fick iaf vår mat bestående av en riktigt mumsig nasi goreng med kyckling! I månskenet gick vi och la oss i vårt lilla tält på de tunna liggunderlagen och krop ner i de gamla sovsäckarna! Det visade sig skulle bli en riktigt kall natt med nästan ingen somn alls! Sovsäckarna vi hade släppte ut all värme och släppte in massa kyla istället och liggunderlagen var så tunna att hoftbenen värkte när man låg på sidan.. men man ville inte byta ställning for då visste man att man skulle borja frysa frenetiskt igen! Båda låg och längtade efter morgonen, och till slut dok den upp med solsken och en fantastiskt fin vy over vulkankratern med den lilla rykande bebisvulkanen och halva Lombok!

Dag 2.

Efter en frukost och ihoppackning av tältet vår det dags att borja vandra igen. Gårdagens klättring hade fort oss på den hoga hojden 2600 meter, men dagens vandring skulle forst ta oss 1000 meter nedåt och sedan 1000 meter uppåt igen.Vi skulle nämligen ner till sjon som låg i botten av kratern och där till några varma källor! Utsikten var fantastiskt och det var bara att njuta under nedgången även fast det var riktigt brant och knäna borjade skaka. Återigen var vi forst.  Väl nere fanns ett fint vattenfall med sotvatten och brevid några små varma källor uppradade och byggda som badkar. Efter uppfriskande bad i vattenfallet och realaxing i det värmande "hot springs" begav vi oss mot campet och en stadig lunch! Ingen vila här tänkte vi och begav oss iväg direkt efter vi ätit upp. Sista sträckan på dagen skulle fora oss till ett läger nedanfor toppen av berget, 1000 meter uppfor, brant och stenigt. Svettiga med tunga ben kämpade vi oss uppåt genom molnen, utan vila, snabbast av alla som vanligt. Vi fick välja tältplats forst och hittade även lite halm som skulle motverka onda hofter under natten.

Dag 3.

kl. 02.30 blev vi väckta med te och kakor, och träningsvärk från gårdagen, for att ta oss till toppen lagom till soluppgången. Vi tyckte att det verkade alldeles for tidigt for det såg inte alls långt ut till toppen, vi litade inte på guiderna som sa 3 timmar, vi var ju riktiga snabbklättrare och tiderna de sagt innan hade inte riktigt sämt. Runt halv 4 kom vi iväg, vi hade bestämt oss for att hålla guidens takt så att vi inte skulle komma alldeles for tidigt upp, vi hade ju så lite kläder så vi skulle bara kunna gå upp ta några bilder och sedan ner for att inte frysa ihjäl. Till en borjan gick det bra, men när tyskarna ville ta allt for långa och for många vilopauser vandrade vi på själva! Och vi gick och gick och gick, berget ville visst aldrig ta slut, och inte nog med det... på slutet de sista 45 minutrarna var det bara massa sand och grus och sten. Så när man tog ett steg frammåt åkte man tillbaka ett halvt! Vi kämpade och slet med mjolksyra upp till oronen och klättrade forbi person efter person och till slut när vi äntligen nådde toppen var vi forst, 3750 meter over havet! :D yeeeeaah Vi fick beskåda en fin soluppgång, men allt for länge ville vi inte vara där och frysa så vi borjade vår nedvandring ganska snart. Eller ingen direkt vandring, vi sprang, gled ner for toppen och fick vänta sisodär 1,5 timme på att tyskarna skulle komma tillbaka.

När de väl kom var de sega som gammal kola och efter lite hektiskt klagande av tyskan kom  vi inte iväg foren långt efter alla andra. Hon sa även till vår guid att det var meningen att han skulle leda oss och visa vägen inte ligga efter och hasa (vilket är sant), så han fick en farlig fart nedfor. Vi sprang och hoppade och tyskarna flåsade och stånkade bakom oss. Efter den brantaste biten som vi avlagt på 30 minuter istället for 1,5 timme blev guiden trott och vi fick fortsätta som vanligt på egen hand. Med trotta, onda och skakiga ben/fotter kom vi iaf fram till slutmålen där det väntade en bil som tog oss på flaket tillbaka till där vi startade.

Vi åt lunch och fick sedan skjuts till båten som skulle ta oss ut till Gilis island. Det roliga där var att tyska tjejen återigen fick panik då dom skulle åka ut till en annan Gili o än den vanliga, och trodde att de inte skulle gå någon båt. Hon stod och gormade och grät och holl på. Indonesierna tyckte hon var väldigt konstigt, det tyckte vi också och var mer än glada over att forhoppningsvis aldrig mer behova se dom!

Som sammanfattning kan vi säga att man ALDRIG ska underskatta hoga berg! Men vi hade en bra tur trots allt med underbart vacker natur och vackra vyer.

Nu är det lata dagar på Gilis i solstolar for hela slanten! :D wiiee

Dag 1.

Nu är det lata dagar på Gilis i solstolar for hela slanten! :D wiiee