Efter vår hårda bergsbestigning kände vi for att inte gora någonting alls! Vi hamnade i ett par gula solstolar med varsin bok och bara låg och glassade! Emellanåt var vi dock lite duktig och sprang (Johanna måste ju komma iform nu när hon har anmält sig till elitserietävlingarna om bara en vecka eller så) eller var och dok.. 4a dyk totalt med 25 meters sikt! Nu har vi dock dykit klart for den här resan.. for hor och häpa, nu är det bara 1 VECKA KVAR tills vi entrar svensk mark igen! Den veckan tillbringas på Kuta beach på Bali med Max och Kristin och surfing och massa shopping! :D

Dag 1.

Kl. 05.00 skulle vi bli hämtade vid "hotellet" for att foras med bil till startpunkten på vår bergsbestigning! Mer koll än så hade vi inte, vi hade ingen aning om vad det var for slags berg vi skulle klättra upp på eller vad vi gett oss in på!

I det fullmåne månljuset åkte vi på slingriga vägar 1,5 timme tills vi anlände till den lilla staden Sinaru! Där vi forst fick en bananpannkaka/te frukost och motte våra bergsbestigar kompanioner, ett tyskt par!  Det visade sig också att vi inte alls skulle få några kläder som snubben i turistinformationen sa där vi kopte turen, all inclusive, mat, kläder, skor. Vi frågade extra noga till och med eftersom vi skickat hem alla våra varma kläder och bara äger typ shorts och linnen for tillfället, och fick hora att det bara var sisodär 5 grader och blåsigt på toppen! Efter lite disskution och skrik fick vi iaf låna en stor gul indonesisk postjacka och en gammal stickad ull troja. Bättre än ingenting, så det fick duga!

Till slut kom vi iaf iväg.. trodde vi! Efter sisodär 50 meter borjade tyskarna hektiskt protestera och vägrade att fortsätta eftersom enligt dom var vi på väg åt fel håll! Dom ville bestiga toppen forst och gå till varma källorna sen, jaha tänkte vi, varma källor det var ju trevligt! "It makes no sense!!" Utropa tyska tjejen flera gåner med gråten i halsen! Så vi fick vända tillbaka och prata med bossen på stället!

Hur det gick till vet vi inte men dom kom iaf overrens och vi kunde äntligen borja vår klättring!

Efter 500 meter märkte vi att vårt sällskap var alldeles for långsammt så vi gick om och knatade på i vår egen takt typ 20 gånger så snabbt som de andra! Efter några timmars klättrande var det lunchpause med nudelsoppa och massa grejer i! Smarrigt! Sedan bar det iväg uppfor igen, vi hamnade långt fore även denna gång, och efter en hel del regn kom vi fram till Basecamp 3 som guidern ville att vi skulle overnatta på! Men vi hade hort av ett par längst vägen att det fanns en mycket finare camping plats 1 timmes klättring till, vid vulkan kratern.. så dit ville vi gå! När tyskarna väl kom efter en 45minuter hade även det gått ifrån vår guide, lata jäkel! Och som tur var ville även dom fortsätta! När guden kom berättade vi vår plan, och efter en hel del protester och bortforklaringar fortsatte vi iaf uppåt! Men vi hade lovat att stanna vid nästa camp, vilket varken vi eller tyskarna, som än en gång hade gått ifrån vår guide, gjorde! Han var inte vid sitt bästa humor på kvällen! Men vi fick iaf vår mat bestående av en riktigt mumsig nasi goreng med kyckling! I månskenet gick vi och la oss i vårt lilla tält på de tunna liggunderlagen och krop ner i de gamla sovsäckarna! Det visade sig skulle bli en riktigt kall natt med nästan ingen somn alls! Sovsäckarna vi hade släppte ut all värme och släppte in massa kyla istället och liggunderlagen var så tunna att hoftbenen värkte när man låg på sidan.. men man ville inte byta ställning for då visste man att man skulle borja frysa frenetiskt igen! Båda låg och längtade efter morgonen, och till slut dok den upp med solsken och en fantastiskt fin vy over vulkankratern med den lilla rykande bebisvulkanen och halva Lombok!

Dag 2.

Efter en frukost och ihoppackning av tältet vår det dags att borja vandra igen. Gårdagens klättring hade fort oss på den hoga hojden 2600 meter, men dagens vandring skulle forst ta oss 1000 meter nedåt och sedan 1000 meter uppåt igen.Vi skulle nämligen ner till sjon som låg i botten av kratern och där till några varma källor! Utsikten var fantastiskt och det var bara att njuta under nedgången även fast det var riktigt brant och knäna borjade skaka. Återigen var vi forst.  Väl nere fanns ett fint vattenfall med sotvatten och brevid några små varma källor uppradade och byggda som badkar. Efter uppfriskande bad i vattenfallet och realaxing i det värmande "hot springs" begav vi oss mot campet och en stadig lunch! Ingen vila här tänkte vi och begav oss iväg direkt efter vi ätit upp. Sista sträckan på dagen skulle fora oss till ett läger nedanfor toppen av berget, 1000 meter uppfor, brant och stenigt. Svettiga med tunga ben kämpade vi oss uppåt genom molnen, utan vila, snabbast av alla som vanligt. Vi fick välja tältplats forst och hittade även lite halm som skulle motverka onda hofter under natten.

Dag 3.

kl. 02.30 blev vi väckta med te och kakor, och träningsvärk från gårdagen, for att ta oss till toppen lagom till soluppgången. Vi tyckte att det verkade alldeles for tidigt for det såg inte alls långt ut till toppen, vi litade inte på guiderna som sa 3 timmar, vi var ju riktiga snabbklättrare och tiderna de sagt innan hade inte riktigt sämt. Runt halv 4 kom vi iväg, vi hade bestämt oss for att hålla guidens takt så att vi inte skulle komma alldeles for tidigt upp, vi hade ju så lite kläder så vi skulle bara kunna gå upp ta några bilder och sedan ner for att inte frysa ihjäl. Till en borjan gick det bra, men när tyskarna ville ta allt for långa och for många vilopauser vandrade vi på själva! Och vi gick och gick och gick, berget ville visst aldrig ta slut, och inte nog med det... på slutet de sista 45 minutrarna var det bara massa sand och grus och sten. Så när man tog ett steg frammåt åkte man tillbaka ett halvt! Vi kämpade och slet med mjolksyra upp till oronen och klättrade forbi person efter person och till slut när vi äntligen nådde toppen var vi forst, 3750 meter over havet! :D yeeeeaah Vi fick beskåda en fin soluppgång, men allt for länge ville vi inte vara där och frysa så vi borjade vår nedvandring ganska snart. Eller ingen direkt vandring, vi sprang, gled ner for toppen och fick vänta sisodär 1,5 timme på att tyskarna skulle komma tillbaka.

När de väl kom var de sega som gammal kola och efter lite hektiskt klagande av tyskan kom  vi inte iväg foren långt efter alla andra. Hon sa även till vår guid att det var meningen att han skulle leda oss och visa vägen inte ligga efter och hasa (vilket är sant), så han fick en farlig fart nedfor. Vi sprang och hoppade och tyskarna flåsade och stånkade bakom oss. Efter den brantaste biten som vi avlagt på 30 minuter istället for 1,5 timme blev guiden trott och vi fick fortsätta som vanligt på egen hand. Med trotta, onda och skakiga ben/fotter kom vi iaf fram till slutmålen där det väntade en bil som tog oss på flaket tillbaka till där vi startade.

Vi åt lunch och fick sedan skjuts till båten som skulle ta oss ut till Gilis island. Det roliga där var att tyska tjejen återigen fick panik då dom skulle åka ut till en annan Gili o än den vanliga, och trodde att de inte skulle gå någon båt. Hon stod och gormade och grät och holl på. Indonesierna tyckte hon var väldigt konstigt, det tyckte vi också och var mer än glada over att forhoppningsvis aldrig mer behova se dom!

Som sammanfattning kan vi säga att man ALDRIG ska underskatta hoga berg! Men vi hade en bra tur trots allt med underbart vacker natur och vackra vyer.

Nu är det lata dagar på Gilis i solstolar for hela slanten! :D wiiee

Dag 1.

Nu är det lata dagar på Gilis i solstolar for hela slanten! :D wiiee

Lombok

Efter den avbrutna cykalexpeditionen tog vi tåget till Bali istället! Ett alldeles for långsamt tåg, det tog nämligen 6 timmar att åka sträckan av 25 mil! Svettigt om rumpan var det också! :D När vi klarat av sträckan med tåg var det en liten båtur som i Sverige hade tagit drygt 20 minuter men här i indonesien tog hela 3 timmar! Och inte nog med det var det en livsfarlig bussfärd kvar som även den tog alldeles for lång tid! Vi anlende i utkanten av Denpasar kl. 22 på kvällen!

Dagen efter var det återigen dags for en resdag, inte lika lång som igår. . . trodde vi. (Vi tänkte nämligen upptäcka Bali sist av allt på resan och borja med Lombok och Gilis islands.) Vi borjade med att vänta på att bussen som skulle fora oss till båten, som sedan skulle fora oss till Lombok, skulle bli full! Det tog sisodär 1 timme! När vi väl efter ett antal svängar och 2 timmar kom fram till båtterminalen holl vi på att bli alldeles for mkt lurade på dyra båtbiljetter, men lyckades undkomma det och betalade lika mycket som indoneserna. Vi hade tänkt att båten skulle ta kanske 2 timmar det tog 5! Och det kändes som om båten stod still det mesta av tiden.  Väl framme på Lombok väntade de jobbigt indonesiska turistmänniskorna som bara ville lura dumma turister på pengar. Vi undkom skapligt och hamnade även denna dagen sent på kvällen till staden Sengigi och till en turistinformation som lurade på oss ett paket innehållande 4 nätters boende i Sengigi, motorcykel, 3D/2N all inclusive bergsbestigning, transport till Gilis, 4 dyk och transport från Gilis på 1 timme istället for 5 for hela 3 miljoner per person! Ganska så skapligt pris ändå ;)

Dagarna här på Lombok och i staden Sengigi har tillbringats med bland annat svettig träning,  grilladmajsätning, motorcykelåkning och allmänt chillning! Men redan imorgon blir det hårdare tag, då ska vi upp 4.30 och borja vår stigning mot Lomboks hogsta berg på nästan 4000 meters hojd! Weehuu!

Som vi senast skrev skulle vi aka tag fran staden Nganjuk till Mojokerto for att overnatta pa ett av stadens alla hotell. Det var dock lattare sagt an gjort! Forst blev vi forda till ett hotell av den snalla tagkvinnan som tidigare under kvallen tagit 100 kort på oss med bade bebisar och vänninor, men det visade sig vara fullt. Hotellmännen visade oss vägen till ett annat hotell som även det visade sig vara fullt! Attans tänke vi som var jätte trotta efter dagens cykeltur, vad ska vi nu ta oss till!

Vi cyklade en stund runt staden och vips träffade vi på ett par polismän som stod och overvakade trafiken. Polismännen forstod inte engelska men eftersom ordet Hotell ar det samma overrallt tog den ena polismannen tag i sin polismotorcykel och sa -folj efter mig! Vi svängde ut på vägen och vips satte polismannen på BLÅLJUS (och ibland siren :D). Vi eskorterades till forst ett hotell som såklart var fullt, sen de två som vi redan varit på, sedan ännu ett en bit bort som var fullt. Skrattretande så att säga!

Vår kära polisofficier kände att han inte ville kora runt oss till hotell som redan var fulla, så nu borjade ett frenetiskt runt ringande efter rum till oss, både via polisradio och mobiltelefoner! Till slut hittades ett hotell 1km bort som hade lediga rum, jippie!! Det var alltså det 5e hotellet denna kväll och visade sig sedan vara det dyraste! Men eftersom vi hittat en så snäll polisofficier insisterade han på att få betala vår hotellnatt! 30 minuter senare kom han även med blåljusen igång och en varsin Nasi goreng (friterat ris med ägg och kyckling) med dricka till! VÄRLDENS snällaste polisofficier helt enkelt!! (Och det är inte den enda snälla polisofficieren här i Indonesien!) woop woop!

Vi borjade som vanligt med att leta oss ut ur staden till den rätta vägen! Tyvärr så visade det sig att just den vägen var tungt traffikerad av både stora galna bussar, lastbilar och mopedister! (Busschafforerna i Asien och speciellt Indonesien lever i den fantasin att dem både är ododliga, och att bussar går fore ALLT och alla, inte bara trafiken, eftersom de är storst! Omkorningar sker hejvilt och dom verkar inte ha en aning om hur många liv som dom har ansvar for! Dumskallar!) 

Efter en stunds cyklande går Rikards kedja av, for 3e och sista gången, suck! Denna gång såg han till att få en helt ny kedja, for summan av 15 kr! Vi borjade cykla igen efter ett tag men då uppkom ett desto storre problem. Rikards redan onda knä från de tidigare cykeldagarna ville inte ge med sig och gjorde mycket ondare än tidigare!

Efter en dags cyklande konstaterades det att nu går det inte att cykla mer, om vi ska kunna fortsätta måste vi ta några vilodagar så att knät hinner återhämta sig, och det har vi inte alls tid med i resaschemat, det är mycket som ska hinnas med innan hemfärd!

Men knät var inte det enda problemet. Trafiken i ostra Java är helt vansinnig och på de smala overtraffikerade vägarna med knappt någon väggren var det mer farligt, horselforstorande pga alla som tyckte det var kul att tuta på Johannas blonda hår, avgasforgiftande än vad det var kul!

Kombinationen ledde till en cykelauktion senare på kvällen, och även här fick vi hjälp av en snäll, någorlunda engelskatalande polisofficier! Vi sålde cyklarna till e postgubbe och en annan allt for stor gubbe med en folkmassa på 100 pers runtomkring! Troligtvis alldeles for billigt! :D

ETAPP 2

Efter en frukost som serverades till hotellrummet kl. 6.30 (dumma asiater) borjade dagen med en jadra massa reperationer! Forst och framst pa Rikards brutna kedja, men aven pa Johannas bromsar som aldrig ville fungera som dom ska! Efter nagra timmar kunde vi anda bege oss ivag.. vi kom 100 meter halvvags nedfor forsta backen innan bada Johannas frambromsar hoppade ur och ena Rikards! Jippi.. det var bara att ga tillbaka till cykelaffaren och laga dom igen! I vantan pa cyklarna kom den en snubbe fran Jawa post och ville gora en intervju, han insisterade aven pa att bjuda oss pa lunch! Efter det va iaf cyklarna nagorlunda hela och vi fortsatte, men pga. all tid som tagit och det vantade berget som stod i vagen tog vi en buss uppfor och rullade sedan sjalva nedfor!

Lagningen pa Rikardsa kedja visade sig inte vara den basta, sa efter ungefar 2mils cyklade gick den av igen, tur i oturen hande det 100 meter fran en liten cykelverkstad sa kedjan blev ganska snabbt lagat! Forhoppningsvis haller den nu!! Dar traffade vi aven pa annu en journalist som ville skriva en artikel om oss, sagt och gjort! Aven han ville bjuda pa mat, men vi nackade lite snallt nej till det eftersom vi fortfarande hade en bra bit kvar att cykla, och dessutom var det inte langt kvar tills det blev morkt! Vi cyklade de ytterligare 3,5 mil innan vi stannade for natten i staden Madiun!

OBS. Resrutten har blivigt andrad pga. for manga berg langst vagen, sa nu cyklar vi runt dem istallet!

ETAPP 3

Idag ar det exakt 4a manader sedan vi lamnade kalla vintriga Sverige! Tank vad tiden gar fort, nu ar det snart bara 20 dagar kvar! :)

Frukosten bestaende av en kopp sott te och en donut serverades kl 6 pa morgonen, dock at inte vi det foren 8 sa teet var kallt! Sedan begav vi oss aterigen upp pa cykelsadlarna och trampade ivag mot vart nya mal och staden Nganjuk! Hor och hapna. cyklarna holl hela vagen forutom Johannas trampa som hoppade av, men det var latt fixat bara att skruva dit igen! Efter dagens 5-6 mil var bada ratt trotta och mora i benen! Phu, senare ikvall ska vi ta ett tag nagra mil till, eftersom vart schema ar ratt tight innan hemfard!

NY CYKELRUTT





Gubbarna som fixade ihop vara cyklar nar vi kopt dom, tog alldeles for lang tid!


Johannas fina cykel!


Rikards fina cykel!

Nu har vi kommit pa den kloka ideen att kopa cyklar och cykla anda fran Yogyakarta till Denpasar pa Bali! Bara en sisodar 80 mil eller nagot! Men det blir ett spannande aventyr vill jag lova!

kl 6.00 vaknade vi av ett herrans liv i kyrkan som bodde precis vid vart hotellfonster.. det var saklart sondagsgudstjanst!

Det tog en evinnerlig tid for oss att ens komma ut ur staden Yogyakarta, men nar vi val var pa ratt spar drojde det inte lange foren vi stotte pa det forsta problemet! Johannas bromsar hoppade hejvilt och ville inte alls stanna kvar pa cykeln.. vi var alltsa tvungna att stanna och laga!

Nar bromslagningen var klar efter sisodar 1,5 timme begav vi oss vidare och fick en harlig fard bland odlingar, hus och upp for lite tungstigande berg! Nar vi sen bara hade 2 mil kvar pa dagens stracka blev rikard lite radd for en galen moppe kille och korde ner i ett hal i vagen sa att den redan trasiga pakethallaren korde in i kedjan... sa att den gick av! Typiskt, vi fick hjalp av en man som sedan blev en ohjalp da kedjan blev allt for kort och cykeln anda inte gick att cykla pa! Men for 70kr blev vi skjutsade till ett hotell i Wonogiri, dar vi nu ska tillbringa natten innan vi beger oss pa lagningar av cyklar och sen var andra etapp.. med troligtvis onda stjartar och traningsvark! :)

Rolig minibusstakfärd!

Det fina koket/diskställe/tvättstuga/toalett.. med insyn från "vardagsrummet"!

Vårt kungliga sovrum

Rikard lär barnen att spela sealhunter, uppskattas friskt!

Satt och åt på golvet med händerna gjorde man!

Besok i skolan, forstorde alla lektioner!

Alla barn sprang efter och glodde på oss! 

Alla skulle ta kort med de två vitingarna! .. och sen var det ristorkning!

Vandring med kidsen!

Motorcykeltur for att komma iväg från all uppståndelse

De som arbetade.. gora riskakor och rensa ris!

Rent ris till slut.. och familjen vi besokt med Aini i mitten!

Busstak påvägen tillbaka till Cianjur!

Och en av alla fina landskapvyer vi passerade!

Nu ligger vi egentligen alldeles for långt efter i blogg skrivandet,  eftersom det hänt sa otroligt mkt spannande på sistone och vi helt enkelt inte haft en enda minut over åt det! MEN allt spännande kommer inte tas upp i just detta inlägg.. det blir alldeles for långt, sa det kommer fler inlägg inom snar framtid med massa roligheter.. och upplevelser som vi inte upplevt tidigare på resan! Nog med det.. nu har vi iaf tänkt berätta om var slutliga vistelse på Borneo alltså Samporna och den lilla on Mabul!

I Samporna är det meningen att man ska dyka på ett stalle vid namn Sipadan.. men eftersom det bara får vara 120 personer per dag som dyker där måste man tydligen boka månaders i forväg.. vilket vi är otroligt dåliga på! Så vi fick noja oss med dykning runt on Mabul som vi bodde på! Men inte helt fy skam for det.. vi hade 2 grymma dyk med ton av fiskstim som simmade i cirklar runt oss! Jädra ballt!

När vi inte dok, snorklade eller låg i solstolarna och lyssnade pa ljudbok eller sov spenderade vi tid med att vandra runt on! Till var stora forvåning hittade vi lokalbefolkningens tolkning av toaletter! De som bodde i den sk. water villagen. alltså husen i/på vattnet.. bajsade och kissade rakt ner i havet.. där folk snorklade och dok! Den andra sortens av toaletter for de som bodde pa själva on var sandstranden.. titt som tatt holl vi på att trampa i stora bajsblaffor medans lokalbefolkningen bara pekade och skrattade! Forvånadsvärt hur dom kan/vill bo så! Mer än sa orkar vi tyvärr inte berätta om var vistelse på Mabul.. men såklart har vi massa bilder som berättar resten!