Ljuva Sverige... men första, några dagar på Kuta!


Efter vår lata gilis vistelse for vi vidare med en 1500 hästkrafters båt tillbaka till Bali och vidare mot Kuta beach! Väl där mötte vi upp våra kära djungelapor Max och Kristin! Tack och lov för det, för istället för att bara vänta in planet som skulle avgå en vecka senare fick vi nu några riktigt kuliga dagar tillsammans med dom! Dagarna kan förkortas ganska lätt med att säga: Shopping, Surfing, lite partaj, mera shopping, äta, sola, bada och till slut ännu mera shopping! Men efter en vecka på Kuta beach kände vi oss rätt nöjda och förväntansfulla inför vår härliga hemresa på 22 timmar och några mellanlandningar!




Gilis, lata dagar och bara 1 vecka kvar!

Efter vår hårda bergsbestigning kände vi for att inte gora någonting alls! Vi hamnade i ett par gula solstolar med varsin bok och bara låg och glassade! Emellanåt var vi dock lite duktig och sprang (Johanna måste ju komma iform nu när hon har anmält sig till elitserietävlingarna om bara en vecka eller så) eller var och dok.. 4a dyk totalt med 25 meters sikt! Nu har vi dock dykit klart for den här resan.. for hor och häpa, nu är det bara 1 VECKA KVAR tills vi entrar svensk mark igen! Den veckan tillbringas på Kuta beach på Bali med Max och Kristin och surfing och massa shopping! :D





Man kan ha det sämre!

Mot toppen - Rinjani 3726 meter

Dag 1.
Kl. 05.00 skulle vi bli hämtade vid "hotellet" for att foras med bil till startpunkten på vår bergsbestigning! Mer koll än så hade vi inte, vi hade ingen aning om vad det var for slags berg vi skulle klättra upp på eller vad vi gett oss in på!
I det fullmåne månljuset åkte vi på slingriga vägar 1,5 timme tills vi anlände till den lilla staden Sinaru! Där vi forst fick en bananpannkaka/te frukost och motte våra bergsbestigar kompanioner, ett tyskt par!  Det visade sig också att vi inte alls skulle få några kläder som snubben i turistinformationen sa där vi kopte turen, all inclusive, mat, kläder, skor. Vi frågade extra noga till och med eftersom vi skickat hem alla våra varma kläder och bara äger typ shorts och linnen for tillfället, och fick hora att det bara var sisodär 5 grader och blåsigt på toppen! Efter lite disskution och skrik fick vi iaf låna en stor gul indonesisk postjacka och en gammal stickad ull troja. Bättre än ingenting, så det fick duga!
Till slut kom vi iaf iväg.. trodde vi! Efter sisodär 50 meter borjade tyskarna hektiskt protestera och vägrade att fortsätta eftersom enligt dom var vi på väg åt fel håll! Dom ville bestiga toppen forst och gå till varma källorna sen, jaha tänkte vi, varma källor det var ju trevligt! "It makes no sense!!" Utropa tyska tjejen flera gåner med gråten i halsen! Så vi fick vända tillbaka och prata med bossen på stället!
Hur det gick till vet vi inte men dom kom iaf overrens och vi kunde äntligen borja vår klättring!
Efter 500 meter märkte vi att vårt sällskap var alldeles for långsammt så vi gick om och knatade på i vår egen takt typ 20 gånger så snabbt som de andra! Efter några timmars klättrande var det lunchpause med nudelsoppa och massa grejer i! Smarrigt! Sedan bar det iväg uppfor igen, vi hamnade långt fore även denna gång, och efter en hel del regn kom vi fram till Basecamp 3 som guidern ville att vi skulle overnatta på! Men vi hade hort av ett par längst vägen att det fanns en mycket finare camping plats 1 timmes klättring till, vid vulkan kratern.. så dit ville vi gå! När tyskarna väl kom efter en 45minuter hade även det gått ifrån vår guide, lata jäkel! Och som tur var ville även dom fortsätta! När guden kom berättade vi vår plan, och efter en hel del protester och bortforklaringar fortsatte vi iaf uppåt! Men vi hade lovat att stanna vid nästa camp, vilket varken vi eller tyskarna, som än en gång hade gått ifrån vår guide, gjorde! Han var inte vid sitt bästa humor på kvällen! Men vi fick iaf vår mat bestående av en riktigt mumsig nasi goreng med kyckling! I månskenet gick vi och la oss i vårt lilla tält på de tunna liggunderlagen och krop ner i de gamla sovsäckarna! Det visade sig skulle bli en riktigt kall natt med nästan ingen somn alls! Sovsäckarna vi hade släppte ut all värme och släppte in massa kyla istället och liggunderlagen var så tunna att hoftbenen värkte när man låg på sidan.. men man ville inte byta ställning for då visste man att man skulle borja frysa frenetiskt igen! Båda låg och längtade efter morgonen, och till slut dok den upp med solsken och en fantastiskt fin vy over vulkankratern med den lilla rykande bebisvulkanen och halva Lombok!
Dag 2.
Efter en frukost och ihoppackning av tältet vår det dags att borja vandra igen. Gårdagens klättring hade fort oss på den hoga hojden 2600 meter, men dagens vandring skulle forst ta oss 1000 meter nedåt och sedan 1000 meter uppåt igen.Vi skulle nämligen ner till sjon som låg i botten av kratern och där till några varma källor! Utsikten var fantastiskt och det var bara att njuta under nedgången även fast det var riktigt brant och knäna borjade skaka. Återigen var vi forst.  Väl nere fanns ett fint vattenfall med sotvatten och brevid några små varma källor uppradade och byggda som badkar. Efter uppfriskande bad i vattenfallet och realaxing i det värmande "hot springs" begav vi oss mot campet och en stadig lunch! Ingen vila här tänkte vi och begav oss iväg direkt efter vi ätit upp. Sista sträckan på dagen skulle fora oss till ett läger nedanfor toppen av berget, 1000 meter uppfor, brant och stenigt. Svettiga med tunga ben kämpade vi oss uppåt genom molnen, utan vila, snabbast av alla som vanligt. Vi fick välja tältplats forst och hittade även lite halm som skulle motverka onda hofter under natten.
Dag 3.
kl. 02.30 blev vi väckta med te och kakor, och träningsvärk från gårdagen, for att ta oss till toppen lagom till soluppgången. Vi tyckte att det verkade alldeles for tidigt for det såg inte alls långt ut till toppen, vi litade inte på guiderna som sa 3 timmar, vi var ju riktiga snabbklättrare och tiderna de sagt innan hade inte riktigt sämt. Runt halv 4 kom vi iväg, vi hade bestämt oss for att hålla guidens takt så att vi inte skulle komma alldeles for tidigt upp, vi hade ju så lite kläder så vi skulle bara kunna gå upp ta några bilder och sedan ner for att inte frysa ihjäl. Till en borjan gick det bra, men när tyskarna ville ta allt for långa och for många vilopauser vandrade vi på själva! Och vi gick och gick och gick, berget ville visst aldrig ta slut, och inte nog med det... på slutet de sista 45 minutrarna var det bara massa sand och grus och sten. Så när man tog ett steg frammåt åkte man tillbaka ett halvt! Vi kämpade och slet med mjolksyra upp till oronen och klättrade forbi person efter person och till slut när vi äntligen nådde toppen var vi forst, 3750 meter over havet! :D yeeeeaah Vi fick beskåda en fin soluppgång, men allt for länge ville vi inte vara där och frysa så vi borjade vår nedvandring ganska snart. Eller ingen direkt vandring, vi sprang, gled ner for toppen och fick vänta sisodär 1,5 timme på att tyskarna skulle komma tillbaka.
När de väl kom var de sega som gammal kola och efter lite hektiskt klagande av tyskan kom  vi inte iväg foren långt efter alla andra. Hon sa även till vår guid att det var meningen att han skulle leda oss och visa vägen inte ligga efter och hasa (vilket är sant), så han fick en farlig fart nedfor. Vi sprang och hoppade och tyskarna flåsade och stånkade bakom oss. Efter den brantaste biten som vi avlagt på 30 minuter istället for 1,5 timme blev guiden trott och vi fick fortsätta som vanligt på egen hand. Med trotta, onda och skakiga ben/fotter kom vi iaf fram till slutmålen där det väntade en bil som tog oss på flaket tillbaka till där vi startade.
Vi åt lunch och fick sedan skjuts till båten som skulle ta oss ut till Gilis island. Det roliga där var att tyska tjejen återigen fick panik då dom skulle åka ut till en annan Gili o än den vanliga, och trodde att de inte skulle gå någon båt. Hon stod och gormade och grät och holl på. Indonesierna tyckte hon var väldigt konstigt, det tyckte vi också och var mer än glada over att forhoppningsvis aldrig mer behova se dom!
Som sammanfattning kan vi säga att man ALDRIG ska underskatta hoga berg! Men vi hade en bra tur trots allt med underbart vacker natur och vackra vyer.
Nu är det lata dagar på Gilis i solstolar for hela slanten! :D wiiee

Dag 1.

Kl. 05.00 skulle vi bli hämtade vid "hotellet" for att foras med bil till startpunkten på vår bergsbestigning! Mer koll än så hade vi inte, vi hade ingen aning om vad det var for slags berg vi skulle klättra upp på eller vad vi gett oss in på!

I fullmåneljus åkte vi på slingriga vägar 1,5 timme tills vi anlände till den lilla staden Sinaru! Där vi forst fick en bananpannkaka/te frukost och motte våra bergsbestigar kompanioner, ett tyskt par!  Det visade sig också att vi inte alls skulle få några kläder som snubben i turistinformationen sa där vi kopte turen, all inclusive, mat, kläder, skor. Vi frågade extra noga till och med eftersom vi skickat hem alla våra varma kläder och bara äger typ shorts och linnen for tillfället, och fick hora att det bara var sisodär 5 grader och blåsigt på toppen! Efter lite disskution och skrik fick vi iaf låna en stor gul indonesisk postjacka och en gammal stickad ull troja. Bättre än ingenting, så det fick duga!

Till slut kom vi iaf iväg.. trodde vi! Efter sisodär 50 meter borjade tyskarna hektiskt protestera och vägrade att fortsätta eftersom enligt dom var vi på väg åt fel håll! Dom ville bestiga toppen forst och gå till varma källorna sen, jaha tänkte vi, varma källor det var ju trevligt! "It makes no sense!!" Utropa tyska tjejen flera gåner med gråten i halsen! Så vi fick vända tillbaka och prata med bossen på stället!

Hur det gick till vet vi inte men dom kom iaf overrens och vi kunde äntligen borja vår klättring!

Efter 500 meter märkte vi att vårt sällskap var alldeles for långsammt så vi gick om och knatade på i vår egen takt typ 20 gånger så snabbt som de andra! Efter några timmars klättrande var det lunchpause med nudelsoppa och massa grejer i! Smarrigt! Sedan bar det iväg uppfor igen, vi hamnade långt fore även denna gång, och efter en hel del regn kom vi fram till Basecamp 3 som guidern ville att vi skulle overnatta på! Men vi hade hort av ett par längst vägen att det fanns en mycket finare camping plats 1 timmes klättring till, vid vulkan kratern.. så dit ville vi gå! När tyskarna väl kom efter en 45minuter hade även det gått ifrån vår guide, lata jäkel! Och som tur var ville även dom fortsätta! När guden kom berättade vi vår plan, och efter en hel del protester och bortforklaringar fortsatte vi iaf uppåt! Men vi hade lovat att stanna vid nästa camp, vilket varken vi eller tyskarna, som än en gång hade gått ifrån vår guide, gjorde! Han var inte vid sitt bästa humor på kvällen! Men vi fick iaf vår mat bestående av en riktigt mumsig nasi goreng med kyckling! I månskenet gick vi och la oss i vårt lilla tält på de tunna liggunderlagen och krop ner i de gamla sovsäckarna!

Det visade sig skulle bli en riktigt kall natt med nästan ingen somn alls! Sovsäckarna vi hade släppte ut all värme och släppte in massa kyla istället och liggunderlagen var så tunna att hoftbenen värkte när man låg på sidan.. men man ville inte byta ställning for då visste man att man skulle borja frysa frenetiskt igen! Båda låg och längtade efter morgonen, och till slut dok den upp med solsken och en fantastiskt fin vy over vulkankratern med den lilla rykande bebisvulkanen och halva Lombok!




Dag 2.

Efter en frukost och ihoppackning av tältet vår det dags att borja vandra igen. Gårdagens klättring hade fort oss på den hoga hojden 2600 meter, men dagens vandring skulle forst ta oss 1000 meter nedåt och sedan 1000 meter uppåt igen.Vi skulle nämligen ner till sjon som låg i botten av kratern och där till några varma källor! Utsikten var fantastiskt och det var bara att njuta under nedgången även fast det var riktigt brant och knäna borjade skaka. Återigen var vi forst.

Väl nere fanns ett fint vattenfall med sotvatten och brevid några små varma källor uppradade och byggda som badkar. Efter uppfriskande bad i vattenfallet och realaxing i det värmande "hot springs" begav vi oss mot campet och en stadig lunch! Ingen vila här tänkte vi och begav oss iväg direkt efter vi ätit upp. Sista sträckan på dagen skulle fora oss till ett läger nedanfor toppen av berget, 1000 meter uppfor, brant och stenigt. Svettiga med tunga ben kämpade vi oss uppåt genom molnen, utan vila, snabbast av alla som vanligt. Vi fick välja tältplats forst och hittade även lite halm som skulle motverka onda hofter under natten.




Dag 3.

kl. 02.30 blev vi väckta med te och kakor, och träningsvärk från gårdagen, for att ta oss till toppen lagom till soluppgången. Vi tyckte att det verkade alldeles for tidigt for det såg inte alls långt ut till toppen, vi litade inte på guiderna som sa 3 timmar, vi var ju riktiga snabbklättrare och tiderna de sagt innan hade inte riktigt sämt. Runt halv 4 kom vi iväg, vi hade bestämt oss for att hålla guidens takt så att vi inte skulle komma alldeles for tidigt upp, vi hade ju så lite kläder så vi skulle bara kunna gå upp ta några bilder och sedan ner for att inte frysa ihjäl. Till en borjan gick det bra, men när tyskarna ville ta allt for långa och for många vilopauser vandrade vi på själva! Och vi gick och gick och gick, berget ville visst aldrig ta slut, och inte nog med det... på slutet de sista 45 minutrarna var det bara massa sand och grus och sten. Så när man tog ett steg frammåt åkte man tillbaka ett halvt! Vi kämpade och slet med mjolksyra upp till oronen och klättrade forbi person efter person och till slut när vi äntligen nådde toppen var vi forst, 3726 meter over havet! :D yeeeeaah

Vi fick beskåda en fin soluppgång, men allt for länge ville vi inte vara där och frysa så vi borjade vår nedvandring ganska snart. Eller ingen direkt vandring, vi sprang, gled ner for toppen och fick vänta sisodär 1,5 timme på att tyskarna skulle komma tillbaka.

När de väl kom var de sega som gammal kola och efter lite hektiskt klagande av tyskan kom  vi inte iväg foren långt efter alla andra. Hon sa även till vår guid att det var meningen att han skulle leda oss och visa vägen inte ligga efter och hasa (vilket är sant), så han fick en farlig fart nedfor. Vi sprang och hoppade och tyskarna flåsade och stånkade bakom oss. Efter den brantaste biten som vi avlagt på 30 minuter istället for 1,5 timme blev guiden trott och vi fick fortsätta som vanligt på egen hand. Med trotta, onda och skakiga ben/fotter kom vi iaf fram till slutmålen där det väntade en bil som tog oss på flaket tillbaka till där vi startade.

Vi åt lunch och fick sedan skjuts till båten som skulle ta oss ut till Gilis island. Det roliga där var att tyska tjejen återigen fick panik då dom skulle åka ut till en annan Gili o än den vanliga, och trodde att de inte skulle gå någon båt. Hon stod och gormade och grät och holl på. Indonesierna tyckte hon var väldigt konstigt, det tyckte vi också och var mer än glada over att forhoppningsvis aldrig mer behova se dom!

Som sammanfattning kan vi säga att man ALDRIG ska underskatta hoga berg! Men vi hade en bra tur trots allt med underbart vacker natur och vackra vyer.






Nu är det lata dagar på Gilis i solstolar for hela slanten! :D wiiee



Lombok-majs-kackerlackor-Harry Potter och en bortglomd dag!

Lombok
Efter den avbrutna cykalexpeditionen tog vi tåget till Bali istället! Ett alldeles for långsamt tåg, det tog nämligen 6 timmar att åka sträckan av 25 mil! Svettigt om rumpan var det också! :D När vi klarat av sträckan med tåg var det en liten båtur som i Sverige hade tagit drygt 20 minuter men här i indonesien tog hela 3 timmar! Och inte nog med det var det en livsfarlig bussfärd kvar som även den tog alldeles for lång tid! Vi anlende i utkanten av Denpasar kl. 22 på kvällen!
Dagen efter var det återigen dags for en resdag, inte lika lång som igår. . . trodde vi. (Vi tänkte nämligen upptäcka Bali sist av allt på resan och borja med Lombok och Gilis islands.) Vi borjade med att vänta på att bussen som skulle fora oss till båten, som sedan skulle fora oss till Lombok, skulle bli full! Det tog sisodär 1 timme! När vi väl efter ett antal svängar och 2 timmar kom fram till båtterminalen holl vi på att bli alldeles for mkt lurade på dyra båtbiljetter, men lyckades undkomma det och betalade lika mycket som indoneserna. Vi hade tänkt att båten skulle ta kanske 2 timmar det tog 5! Och det kändes som om båten stod still det mesta av tiden.  Väl framme på Lombok väntade de jobbigt indonesiska turistmänniskorna som bara ville lura dumma turister på pengar. Vi undkom skapligt och hamnade även denna dagen sent på kvällen till staden Sengigi och till en turistinformation som lurade på oss ett paket innehållande 4 nätters boende i Sengigi, motorcykel, 3D/2N all inclusive bergsbestigning, transport till Gilis, 4 dyk och transport från Gilis på 1 timme istället for 5 for hela 3 miljoner per person! Ganska så skapligt pris ändå ;)
Dagarna här på Lombok och i staden Sengigi har tillbringats med bland annat svettig träning,  grilladmajsätning, motorcykelåkning och allmänt chillning! Men redan imorgon blir det hårdare tag, då ska vi upp 4.30 och borja vår stigning mot Lomboks hogsta berg på nästan 4000 meters hojd! Weehuu!
Lombok

Efter den avbrutna cykalexpeditionen tog vi tåget till Bali istället! Ett alldeles for långsamt tåg, det tog nämligen 6 timmar att åka sträckan av 25 mil! Svettigt om rumpan var det också! :D När vi klarat av sträckan med tåg var det en liten båtur som i Sverige hade tagit drygt 20 minuter men här i indonesien tog hela 3 timmar! Och inte nog med det var det en livsfarlig bussfärd kvar som även den tog alldeles for lång tid! Vi anlende i utkanten av Denpasar kl. 22 på kvällen!

Dagen efter var det återigen dags for en resdag, inte lika lång som igår. . . trodde vi. (Vi tänkte nämligen upptäcka Bali sist av allt på resan och borja med Lombok och Gilis islands.) Vi borjade med att vänta på att bussen som skulle fora oss till båten, som sedan skulle fora oss till Lombok, skulle bli full! Det tog sisodär 1 timme! När vi väl efter ett antal svängar och 2 timmar kom fram till båtterminalen holl vi på att bli alldeles for mkt lurade på dyra båtbiljetter, men lyckades undkomma det och betalade lika mycket som indoneserna. Vi hade tänkt att båten skulle ta kanske 2 timmar det tog 5! Och det kändes som om båten stod still det mesta av tiden.  Väl framme på Lombok väntade de jobbigt indonesiska turistmänniskorna som bara ville lura dumma turister på pengar. Vi undkom skapligt och hamnade även denna dagen sent på kvällen till staden Sengigi och till en turistinformation som lurade på oss ett paket innehållande 4 nätters boende i Sengigi, motorcykel, 3D/2N all inclusive bergsbestigning, transport till Gilis, 4 dyk och transport från Gilis på 1 timme istället for 5 for hela 3 miljoner per person! Ganska så skapligt pris ändå ;)

Dagarna här på Lombok och i staden Sengigi har tillbringats med bland annat svettig träning,  grilladmajsätning, motorcykelåkning och allmänt chillning! Men redan imorgon blir det hårdare tag, då ska vi upp 4.30 och borja vår stigning mot Lomboks hogsta berg på nästan 4000 meters hojd! Weehuu!

1 restdag + miljovänlig tvättmaskin!

1 annan resdag + en annan sorts miljovänlig tvättmaskin!


3 av Mååååånga i Asien!! Usch Fyyy Bläää!




Den bortglomda dagen (7/5 2011)

Denna bortglomda dag skedde i staden Yogyakarta och overspeglades antagligen av cykelinkopet. :D
Tidigt på morgonen denna dag gick vi upp for mot alla odds hade vi bokat yttrligare en tripp till ett av alla dessa tempel, den här gången Buruboduru. En jättelik stenkvadrat i pyramidform med tinnar, torn och stengubbar sittandes i meditationsställning.

Med det lilla frukostpaketet innehållande en var sin liten vit brodbit med chokladstrossel på och lite vatten i magen borjade vi kl 06.00 bestiga templet for att hinna titta på soluppgången. (tyvärr hade visst solen redan gått halvvägs upp innan vi kom ur bilen) Jättefint var det i allafall och efter ett tag fick vi sällskap av 400 fnittriga skolbarn. Då åkte vi och kopte cyklar! :D








Blåljus, sirener och en avbruten Bali expedition!

Som vi senast skrev skulle vi aka tag fran staden Nganjuk till Mojokerto for att overnatta pa ett av stadens alla hotell. Det var dock lattare sagt an gjort! Forst blev vi forda till ett hotell av den snalla tagkvinnan som tidigare under kvallen tagit 100 kort på oss med bade bebisar och vänninor, men det visade sig vara fullt. Hotellmännen visade oss vägen till ett annat hotell som även det visade sig vara fullt! Attans tänke vi som var jätte trotta efter dagens cykeltur, vad ska vi nu ta oss till!

Vi cyklade en stund runt staden och vips träffade vi på ett par polismän som stod och overvakade trafiken. Polismännen forstod inte engelska men eftersom ordet Hotell ar det samma overrallt tog den ena polismannen tag i sin polismotorcykel och sa -folj efter mig! Vi svängde ut på vägen och vips satte polismannen på BLÅLJUS (och ibland siren :D). Vi eskorterades till forst ett hotell som såklart var fullt, sen de två som vi redan varit på, sedan ännu ett en bit bort som var fullt. Skrattretande så att säga!

Vår kära polisofficier kände att han inte ville kora runt oss till hotell som redan var fulla, så nu borjade ett frenetiskt runt ringande efter rum till oss, både via polisradio och mobiltelefoner! Till slut hittades ett hotell 1km bort som hade lediga rum, jippie!! Det var alltså det 5e hotellet denna kväll och visade sig sedan vara det dyraste! Men eftersom vi hittat en så snäll polisofficier insisterade han på att få betala vår hotellnatt! 30 minuter senare kom han även med blåljusen igång och en varsin Nasi goreng (friterat ris med ägg och kyckling) med dricka till! VÄRLDENS snällaste polisofficier helt enkelt!! (Och det är inte den enda snälla polisofficieren här i Indonesien!) woop woop!






Etapp 4 och en avbruten expedition

Vi vill borja med att säga att vi har goda skäl till att arbryta, vi är inte lata!

Vi borjade som vanligt med att leta oss ut ur staden till den rätta vägen! Tyvärr så visade det sig att just den vägen var tungt traffikerad av både stora galna bussar, lastbilar och mopedister! (Busschafforerna i Asien och speciellt Indonesien lever i den fantasin att dem både är ododliga, och att bussar går fore ALLT och alla, inte bara trafiken, eftersom de är storst! Omkorningar sker hejvilt och dom verkar inte ha en aning om hur många liv som dom har ansvar for! Dumskallar!) 

Efter en stunds cyklande går Rikards kedja av, for 3e och sista gången, suck! Denna gång såg han till att få en helt ny kedja, for summan av 15 kr! Vi borjade cykla igen efter ett tag men då uppkom ett desto storre problem. Rikards redan onda knä från de tidigare cykeldagarna ville inte ge med sig och gjorde mycket ondare än tidigare!
Efter en dags cyklande konstaterades det att nu går det inte att cykla mer, om vi ska kunna fortsätta måste vi ta några vilodagar så att knät hinner återhämta sig, och det har vi inte alls tid med i resaschemat, det är mycket som ska hinnas med innan hemfärd!

Men knät var inte det enda problemet. Trafiken i ostra Java är helt vansinnig och på de smala overtraffikerade vägarna med knappt någon väggren var det mer farligt, horselforstorande pga alla som tyckte det var kul att tuta på Johannas blonda hår, avgasforgiftande än vad det var kul!

Kombinationen ledde till en cykelauktion senare på kvällen, och även här fick vi hjälp av en snäll, någorlunda engelskatalande polisofficier! Vi sålde cyklarna till e postgubbe och en annan allt for stor gubbe med en folkmassa på 100 pers runtomkring! Troligtvis alldeles for billigt! :D

MEN vi cyklade trots allt nästan 30 mil!


Trotta, men glada!






Etapp 2 & 3

ETAPP 2

Efter en frukost som serverades till hotellrummet kl. 6.30 (dumma asiater) borjade dagen med en jadra massa reperationer! Forst och framst pa Rikards brutna kedja, men aven pa Johannas bromsar som aldrig ville fungera som dom ska! Efter nagra timmar kunde vi anda bege oss ivag.. vi kom 100 meter halvvags nedfor forsta backen innan bada Johannas frambromsar hoppade ur och ena Rikards! Jippi.. det var bara att ga tillbaka till cykelaffaren och laga dom igen! I vantan pa cyklarna kom den en snubbe fran Jawa post och ville gora en intervju, han insisterade aven pa att bjuda oss pa lunch! Efter det va iaf cyklarna nagorlunda hela och vi fortsatte, men pga. all tid som tagit och det vantade berget som stod i vagen tog vi en buss uppfor och rullade sedan sjalva nedfor!

Lagningen pa Rikardsa kedja visade sig inte vara den basta, sa efter ungefar 2mils cyklade gick den av igen, tur i oturen hande det 100 meter fran en liten cykelverkstad sa kedjan blev ganska snabbt lagat! Forhoppningsvis haller den nu!! Dar traffade vi aven pa annu en journalist som ville skriva en artikel om oss, sagt och gjort! Aven han ville bjuda pa mat, men vi nackade lite snallt nej till det eftersom vi fortfarande hade en bra bit kvar att cykla, och dessutom var det inte langt kvar tills det blev morkt! Vi cyklade de ytterligare 3,5 mil innan vi stannade for natten i staden Madiun!

OBS. Resrutten har blivigt andrad pga. for manga berg langst vagen, sa nu cyklar vi runt dem istallet!

ETAPP 3

Idag ar det exakt 4a manader sedan vi lamnade kalla vintriga Sverige! Tank vad tiden gar fort, nu ar det snart bara 20 dagar kvar! :)

Frukosten bestaende av en kopp sott te och en donut serverades kl 6 pa morgonen, dock at inte vi det foren 8 sa teet var kallt! Sedan begav vi oss aterigen upp pa cykelsadlarna och trampade ivag mot vart nya mal och staden Nganjuk! Hor och hapna. cyklarna holl hela vagen forutom Johannas trampa som hoppade av, men det var latt fixat bara att skruva dit igen! Efter dagens 5-6 mil var bada ratt trotta och mora i benen! Phu, senare ikvall ska vi ta ett tag nagra mil till, eftersom vart schema ar ratt tight innan hemfard!

NY CYKELRUTT





Gubbarna som fixade ihop vara cyklar nar vi kopt dom, tog alldeles for lang tid!


Johannas fina cykel!


Rikards fina cykel!






Expedition cykla till Bali!

Nu har vi kommit pa den kloka ideen att kopa cyklar och cykla anda fran Yogyakarta till Denpasar pa Bali! Bara en sisodar 80 mil eller nagot! Men det blir ett spannande aventyr vill jag lova!

Forsta etappen ar redan avklarad! Till slut efter 9 timmar och en del problem langst vagen lyckades vi komma fram (dock med lite hjalp) till dagens mal och staden Wonogiri!

kl 6.00 vaknade vi av ett herrans liv i kyrkan som bodde precis vid vart hotellfonster.. det var saklart sondagsgudstjanst!
8.00 at vi frukost och packade sedan pa ryggsackarna pa vara nyinkopta tyska gamla damcyklar fran 50-60-talet!

Det tog en evinnerlig tid for oss att ens komma ut ur staden Yogyakarta, men nar vi val var pa ratt spar drojde det inte lange foren vi stotte pa det forsta problemet! Johannas bromsar hoppade hejvilt och ville inte alls stanna kvar pa cykeln.. vi var alltsa tvungna att stanna och laga!

Nar bromslagningen var klar efter sisodar 1,5 timme begav vi oss vidare och fick en harlig fard bland odlingar, hus och upp for lite tungstigande berg! Nar vi sen bara hade 2 mil kvar pa dagens stracka blev rikard lite radd for en galen moppe kille och korde ner i ett hal i vagen sa att den redan trasiga pakethallaren korde in i kedjan... sa att den gick av! Typiskt, vi fick hjalp av en man som sedan blev en ohjalp da kedjan blev allt for kort och cykeln anda inte gick att cykla pa! Men for 70kr blev vi skjutsade till ett hotell i Wonogiri, dar vi nu ska tillbringa natten innan vi beger oss pa lagningar av cyklar och sen var andra etapp.. med troligtvis onda stjartar och traningsvark! :)

God natt alla nara och kara!



Vi orkar tyvarr inte lagga upp nagra bilder pa vara fina cyklar, det ar vi alldeles for trotta for nu! Men det kommer sa smaningon, sa var inte orolig! ;)

Indonesien, VILKET LAND!!

Kontrasterna mellan storstaden Jakarta med samma invånarantal som hela sverige och den idylliska grona landsbygden med risfält i bergen och på slätterna har vi de senaste 4 dagarna upplevt helt och hållet. Spännande roliga men jobbiga dagar plågade av långa resor, och lite somn pga. galande tuppar och boneutrop 04.30 på morgonen!
När borneo var avbockat från den reseplanering vi inte har korde vi nåra nätter med kalla flygplatser samt ytterligare ett besok i Singapore innan vi flog till Jakarta i Indonesien. I den overbefolkade storstaden kände vi oss inte riktigt helt bekväma och tog ganska snart en buss oster ut mot staden Cianjur och ett så kallat Homestay som vi spanat in och verkade bra. Det var under bussresan i "economy-class", snåla som vi är, som vi träffade tjejen Aini som for forsta gången på 3 år skulle åka hem och besoka sin familj (inkl. hennes egna son). Aini var den enda på bussen med viss engelskakunskap (bortsett från gubben som sålde jodgubbar vi ett busstopp som skrek: "I DONT KNOW!! NO SMOKING.... osv.osv samma ord om och om igen" men han visste nog inte vad han sa)  och avancerade snart till sätet bredvid oss, 4 timmar senare och 400 forsäljare senare hade vi blivit inbjudna att bo hos hennes familj i bergen. Sagt och gjort strax satt vi 4 timmar till i en overbelamrad minibusstak på väg till ett ställe vi inte ens visste var det låg geografiskt! Efter ett tag kom vi på den briljanta iden efter vi sett en gubbe hoppa ner från buss taket.. att det vill vi också gora. Så vips satt vi mitt uppe på ett minibuss tak påväg upp i bergen någonstans i djungeln!
En natt i stora sovrummet blev det, det enda sovrummet med madrass, vi var ju nugifta prins william och Kate under vistelsen, det var iaf de alla sa. Under tiden vi sov i "kungabädden" sov alla ovriga i familjen på golvet i hyddan med endast en tunn matta som underlag.  Dagen efter bestod av att besoka en skola och därmed forstora hela dagens undervisning då inte en enda elev kunde sitta still när de såg vitingarna ute på skolgården, okänt antal fotograferingar med både lärare, headmaster och elever! Efter det blev det en rundtur i byn och inser efter ett tag och cirka 20 fotografier att killen som guidar oss går runt och frågar alla han ser om dem villl ta foton tillsammans med oss. Allt detta var forstås roligt och spännande och allt sånt men samtidigt ganska påfrestande, så vi hyrde familjens motorcykel for att komma iväg och vara lite ifred en stund (... stackars kändisar!) sen när vi kom tillbaka tittade vi lite på hur man tillverkar ris (ballt), sen blev det 20 min fotografering och efter det konstaterade vi att det fick vara nog med att vara kändisar nu. Så vi åkte 4 timmar BUSSTAK tillbaka till Cijanjour och njot av den underbart vackra landskapsvyn med alla risfalt och skog! Oturligt nog hade vi alldeles for bråttom av bussen och glomde en av alla våra 3 väskor där och sedan åkte till ett anordnat homestay där nästa känisuppdrag snart visade sig skulle komma! Måste påpekas ännu en gång.. Otroligt vacker natur här, helt amazing!!
Kontrasterna mellan storstaden Jakarta med samma invånarantal som hela sverige och den idylliska grona landsbygden med risfält i bergen och på slätterna har vi de senaste 4 dagarna upplevt helt och hållet. Spännande roliga men jobbiga dagar plågade av långa resor, och lite somn pga. galande tuppar och boneutrop 04.30 på morgonen!

När borneo var avbockat från den reseplanering vi inte har korde vi nåra nätter med kalla flygplatser samt ytterligare ett besok i Singapore innan vi flog till Jakarta i Indonesien. I den overbefolkade storstaden kände vi oss inte riktigt helt bekväma och tog ganska snart en buss oster ut mot staden Cianjur och ett så kallat Homestay som vi spanat in och verkade bra. Det var under bussresan i "economy-class", snåla som vi är, som vi träffade tjejen Aini som for forsta gången på 3 år skulle åka hem och besoka sin familj (inkl. hennes egna son). Aini var den enda på bussen med viss engelskakunskap (bortsett från gubben som sålde jodgubbar vi ett busstopp som skrek: "I DONT KNOW!! NO SMOKING.... osv.osv samma ord om och om igen" men han visste nog inte vad han sa)  och avancerade snart till sätet bredvid oss, 4 timmar senare och 400 forsäljare senare hade vi blivit inbjudna att bo hos hennes familj i bergen. Sagt och gjort strax satt vi 4 timmar till i en overbelamrad minibusstak på väg till ett ställe vi inte ens visste var det låg geografiskt! Efter ett tag kom vi på den briljanta iden efter vi sett en gubbe hoppa ner från buss taket.. att det vill vi också gora. Så vips satt vi mitt uppe på ett minibuss tak påväg upp i bergen någonstans i djungeln!

En natt i stora sovrummet blev det, det enda sovrummet med madrass, vi var ju nugifta prins william och Kate under vistelsen, det var iaf de alla sa. Under tiden vi sov i "kungabädden" sov alla ovriga i familjen på golvet i hyddan med endast en tunn matta som underlag.  Dagen efter bestod av att besoka en skola och därmed forstora hela dagens undervisning då inte en enda elev kunde sitta still när de såg vitingarna ute på skolgården, okänt antal fotograferingar med både lärare, headmaster och elever! Efter det blev det en rundtur i byn och inser efter ett tag och cirka 20 fotografier att killen som guidar oss går runt och frågar alla han ser om dem villl ta foton tillsammans med oss. Allt detta var forstås roligt och spännande och allt sånt men samtidigt ganska påfrestande, så vi hyrde familjens motorcykel for att komma iväg och vara lite ifred en stund (... stackars kändisar!) sen när vi kom tillbaka tittade vi lite på hur man tillverkar ris (ballt), sen blev det 20 min fotografering och efter det konstaterade vi att det fick vara nog med att vara kändisar nu. Så vi åkte 4 timmar BUSSTAK tillbaka till Cijanjour och njot av den underbart vackra landskapsvyn med alla risfalt och skog! Oturligt nog hade vi alldeles for bråttom av bussen och glomde en av alla våra 3 väskor där och sedan åkte till ett anordnat homestay där nästa känisuppdrag snart visade sig skulle komma! Måste påpekas ännu en gång.. Otroligt vacker natur här, helt amazing!!

Rolig minibusstakfärd!

Det fina koket/diskställe/tvättstuga/toalett.. med insyn från "vardagsrummet"!

Vårt kungliga sovrum

Rikard lär barnen att spela sealhunter, uppskattas friskt!

Satt och åt på golvet med händerna gjorde man!

Besok i skolan, forstorde alla lektioner!

Alla barn sprang efter och glodde på oss! 

Alla skulle ta kort med de två vitingarna! .. och sen var det ristorkning!

Vandring med kidsen!

Motorcykeltur for att komma iväg från all uppståndelse

De som arbetade.. gora riskakor och rensa ris!

Rent ris till slut.. och familjen vi besokt med Aini i mitten!

Busstak påvägen tillbaka till Cianjur!

Och en av alla fina landskapvyer vi passerade!

Dagen i Cianjur!

Dagen efter fick vi forfrågan om vi kunde komma till en skola och hålla lite foredrag om "Suedia" och prata lite engelska med eleverna. Vi fick 15 minuter på oss att slänga ihop lite bilder for att hålla ungefär 1,5 timmes foredrag. for 4 olika klasser! Ojoj vad kul vi hade, och oj vad mycket fnitter det blev bland ALLA Muslimflickor och pojkar när det visade sig att jag och Johanna: "Inte alls var gifta utan bara tillsammans" mera fnitter  sen så dansade vi med hela klassens hjälp "Små grodorna" Sjong indonesiska sånger och hade en allmänt helt grym dag! SKITKUL! 

Vår hejdå sång som vi fick lära oss (så att vi inte glommer bort den ifall pappret forsvinner)

Pileuleuyan Pileuleuyan
Sapu Nyere Pegat Simpay
Pileuleuyan Pileuleuyan
Paturay Patepang Deui

Och inte nog med det tyckte läraren så mycket om oss att han bjod oss på en indonesisk inhemsk lunch! Och ännu en gång.. ner på golvet i en ring och ät med händerna! Roligt roligt tycker vi!! Speciellt mumsigt var de goda sockerkaksbullarna med choklad på, det var svårt att hejda sig.. men när fatet med sisodär 20 bullar på var halvfullt (efter bara vi var där och ätit) tänkte vi att det nog fick duga!

Efter bara 5 dagar i Indonesien kan vi nog redan nu erkänna att det är det bästa landet av alla de länder vi besokt! Hoppas det fortsätter så också! 

BAJ BAJS!


Samporna/Mabul och bajskorvar på sandstranden!

Nu ligger vi egentligen alldeles for långt efter i blogg skrivandet,  eftersom det hänt sa otroligt mkt spannande på sistone och vi helt enkelt inte haft en enda minut over åt det! MEN allt spännande kommer inte tas upp i just detta inlägg.. det blir alldeles for långt, sa det kommer fler inlägg inom snar framtid med massa roligheter.. och upplevelser som vi inte upplevt tidigare på resan! Nog med det.. nu har vi iaf tänkt berätta om var slutliga vistelse på Borneo alltså Samporna och den lilla on Mabul!

I Samporna är det meningen att man ska dyka på ett stalle vid namn Sipadan.. men eftersom det bara får vara 120 personer per dag som dyker där måste man tydligen boka månaders i forväg.. vilket vi är otroligt dåliga på! Så vi fick noja oss med dykning runt on Mabul som vi bodde på! Men inte helt fy skam for det.. vi hade 2 grymma dyk med ton av fiskstim som simmade i cirklar runt oss! Jädra ballt!

När vi inte dok, snorklade eller låg i solstolarna och lyssnade pa ljudbok eller sov spenderade vi tid med att vandra runt on! Till var stora forvåning hittade vi lokalbefolkningens tolkning av toaletter! De som bodde i den sk. water villagen. alltså husen i/på vattnet.. bajsade och kissade rakt ner i havet.. där folk snorklade och dok! Den andra sortens av toaletter for de som bodde pa själva on var sandstranden.. titt som tatt holl vi på att trampa i stora bajsblaffor medans lokalbefolkningen bara pekade och skrattade! Forvånadsvärt hur dom kan/vill bo så! Mer än sa orkar vi tyvärr inte berätta om var vistelse på Mabul.. men såklart har vi massa bilder som berättar resten!


På tur med vilda djur!

När man är på Borneo åker man självklart på djungelsafari, så är det ju bara.

Som vanlig HELT utan planering hamnar Johanna och Rikard med svenskarna Max och Kristin mitt ute i djungeln och vips är bussen borta. Enligt Max och Kristin så ska man tydligen se till att boka djungelsafarit på Borneo långt i forväg. Attans tänkte vi och forbannade oss själva att vi for en gångs skull hade planerat, och for vi redan kopt flygbiljetter till Indonesien i forväg for att spara pengar. Men problemet lostes enkelt då det visade sig att det fanns plats for morgondagens djungeltur. Vi slutade upp i en grupp med 6 svenskar (de två senare tillkomna trollhättan-människorna Emil och Klara)  2 Australiensare och en Fransk näsaps-tant som uttalade (Gibbon som Gibböun)...gissa vilka som regerade ;)

 

Jajjemen Svenska ungdomar på klassresa till borneo var det ungefärliga temat, vi bodde i trähyddor over ett träsk, åt vår egenfångade fisk och bambu och drack hemgjort risvin.

Under de tre dagarna hann vi inte se Elefanter, men däremot krokodilungar, Flying Fox (gigantiska fladdermoss), örnar, ugglor, färgglada fåglar, orm, (STORA) ödlor, vildkatter med mera med mera men framfor allt 5 olika sorters apor: Longtail monkey, silverhair monkey, Gibbon, orangutan och Näsapa (både fransk och Malaysisk)!


Normalt är det nu som man ska se som mest spännande saker i djungeln, men pga. forsenad regnperiod med fruktansvärda oversvämningar så kännde djuren att dem kunde lika gärna komma åt vatten i skogen som längs med floden, därfor såg vi inte fullt så mycket spännande som vi skulle kunna ha gjort.


Vi låter bilderna tala :)

 

Svenska APMAFFIAN

 


Labuan

Vi åkte färja från Brunei till on Labuan där vi tänkt spendera bara en natt och sen åka vidare och bestiga borneos berg! Det visade sig bli 5 nätter efter lite webdesign, overfulla färjor mm.

Vi bodde på "Uncle Jacks B&B" Efter lite snack med den helskona snubben som precis startat sitt lilla ställe med 45 motorcyklar, blivande restaurang, och hans B&B. Det bästa med det hela var att han inte hade någon hemsida!!!
Så Rikard fixade ihop en lite deal med snubben och han blev overlycklig, bjod på Gratis boende hur länge vi ville med inkl. motorcykel, Middag med ol och massa mer så vi bodde gratis under tiden Johanna pillade ihop en lite hemsida åt snubben! Billiga och trevliga dagar!! :)

http://labuanbackpacker.blogg.se/
Kolla in Hemsidan!!

Nu ska vi ut och leka djungelupptäckare här på Borneo!


Brunei den nyktra lilla staten (och äckligaste rummen i Malaysia)

 

I detta nu är Johanna ute och springer sig i form till 5-dagars i sommar och jag fick uppgiften att trumma ihop ett inlägg. Efter 3 nätter på flygplatser,  missade båtar och vidriga hotellrum så befinner vi oss nu i den minimala staten Brunei på borneos västkust.

Fakta om brunei:

*Ett land med 350.000 invånare

*En diktatur styrt av sultanen Hassan (och 14 mer namn som ingen kommer ihåg) sedan 40 år tillbaka.

*Sultanen bor i världens storsta palats, och oppnar upp grindarna 3 dagar varje år. Han har även byggt palatset så att endast han kan njuta av det det enda man kan se som ickekunglighet är en enorm guldig flaggstångsknopp.

*Kungen Kalle Af Sverige och sultanen är bra polare... något media tyckte var kul att skriva om for några år sedan.

*Alkohol är totalforbjudet (innanfor palatset?)

*Yngsta självständiga landet i världen. Fritt från britterna sedan 1984.

*Landet lever på sin olja, vilket betyder att om 20 år går landet i konkurs.

*Bensin kostar  1 krona och 50 ore litern¨

* landets nationalsport är Shopping!

Brunei har den lugnaste huvudstaden på jorden! Otroligt trevliga människor! Extremt strikt muslimskt land. Reglerna på guesthouset vi bor på är många bl.a. får inte män och kvinnor bo i samma del av huset det finns en del for män och en for kvinnor. Men däremot finns en otroligt skon pool att vistas vid där vi tillbringat våra eftermiddagar i tillsammans med Bruneis simskola.

Om du är ute efter semester helt utan party, lite turistande i museer, moskeer samt om du vill gora dig av med enorma summor pengar på landets 7 stjärniga hotell rekomenderar jag Brunei.

(bilderna nedan är på en moskee endast forsta bilden med alla trad är på palatset)



Malaysias äckligaste hotellrum

Vår forsta natt på borneo spenderades i ett hotell knappt synligt for annat än de som har vanan inne att leta billigt boende. Den  lilla trappan upp från gatan ledde oss i allafall till en reception med gratis wifi (viktigt) samt visade sig ha hyfsat nyrenoverade rum!

Vid sovdags har vi dodat den 5:e kackerlackan som kom krypande ut UR madrassen!!! vid det laget tyckte Rikard det var läge att lyfta på sängen och kolla. En VÄGG av stanken från doda och levande kackerlackor motte våra ansikten och har sedan dess gett oss den konstiga vanan att sova med tänd lampa.

Natten innan vi entrade Brunei sov vi i staden Miri på hotellet ni ser på bilderna... vi låter dem tala for sig själva! :D


Massa Malaysia och Lite Singapore

Nejhej sa vi och gav upp pa Thailand och dess eviga regn, bokade biljett och flog till Malaysia! Eftersom vi aldrig behovt sova på någon tågstation/flygplats motsv. Så tyckte Rikard att det var dags att gora det när vi ändå kom på kvällen och så blev det! På restaurangens mjuka heltäckningsmatta spenderade vi kvällen, natten och hela formiddagen dagen därpå då Johanna vaknade forst halv 1 Malaysisk tid! När flygplatssovandet var avklarat dundrade vi vidare mot staden som mest bara är känd for sina snuskigt hoga hus, Kuala Lumpur!

Efter att ha bott hyfsat billigt och hyfsat bra standard i både Vietnam, Kambodja och Thailand visade det sig att vill man ha budgetboende i Malaysia så snackar vi verkligen skrubbar med betonggolv och en madrass! Nyttigt och härdande.

Vi spenderade 4 nätter i storstaden och  tittade b.la. på en stora grottor ”Batu Caves” och de där hoga husen ”Twintowers/Petronas towers” både uppifrån från ett fruktansvärt hogt utkikstorn 276 meter over marken ”Menara Kuala Lumpur, 421m” och nerifrån. De där hoghusen ÄR verkligen ENORMA! Hojhoj! Under sightseeingturen ledd av Johanna och hennes karta hittade vi tre svenskar som var ytterst trevliga, kvällen bjod på Dansk ol och skitsnack på svenska. Trevligt trevligt mycket trevligt!












Efter storstaden åkte vi ut till on Tioman på västra (Peninsular) Malaysias ostkust. Efter att ha gjort oss av med en jobbig britt och hennes nyfunne Italienske pojkvän Ortodeus tog vi in på en snuskig bungalow men bara 10 meter från stranden. MEN mormor och morfar Norberg och alla andra som soker ett par veckor totalt lugn och ligga på en helt ode strand och läsa bok och bara vila upp sig, ni bor fundera på att slänga Thailand i väggen och åka hit i stället. Lugare ställe får man leta efter!

Tioman var en väldigt exotiskt o, overrallt holl vi pa att trampa pa meterlånga varaner , läbbigt! Men som redan nämnt var den väldigt fin och lugn också så vi hade några skona dagar där innan vi begav oss tillbaka mot fastlandet.

Nästa blir Singapore någon dag sedan är det Borneo for hela slanten!










Singapore

När vi trottnat på att ligga på stranden och ha det alldeles for bra så tog vi en bussresa (den värsta så här långt på resan, då busschaffisen enbart släppte gaspedalen när det var någon som skulle på bussen, GALEN GUBBE! aldrig mer buss i Malaysia kändes det som efteråt!) till Johor Bahru, det är boarderstaden från Malaysia till Singapore och från Johor Bahru gick just det flyget som vi skulle ta for att komma till Borneo . Men där visade det sig inte finnas nåra hotell motsvarande att sova på om man inte är rik som ett troll. Beslutet blev foljande: Vi låser in våra väskor på busstationen i Johor Bahru, tar endast det nodvändigaste och sätter oss på en buss till Singapore istället. Sagt och gjort. 

Väl framme på Queenstreet busstop i Singapore skymtade vi vår forsta blå/gula IKEA lastbil! Himmel på jorden tänkte vi och rusade dit. Chafforen var ute på vift så vi satte oss på trottoaren och väntade. Inom kort kom en man (en IKEA mobelmonterare) med sin flickvän, eftersom vi var så entusiastiska over att det fanns ett (två till och med) IKEA-varuhus i staden och inte riktigt forstod hur vi skulle hitta det erbjod sig mannen att kora oss dit!
Det var en bra bit och inte nog med att vi fick skjuts ända fram, vi fick en hel sightseeing genom staden bland alla hoga hus och häftiga, även en bilolycka fick vi bevittna dock inte så kul då det låg en dod mämnniska på vägen!

Väl framme tackade vi så hjärtligt for turen med dokumenterande foton och facebook adresser! Så var det äntligen dags att stiga in på det som är mest svenskt utav allt svenskt ett stort fint gul/blått IKEA varuhus! Gissa om Rikard var glad! Vårt mål med hela IKEA vistelsen var såklart att äta svensk mat.. och mer svensk mat är svårt att hitta.. kottbullar med brunsås, lingon och potatis samt en semla till efterrätt! MUMS pannkaka!

Färden gick vidare genom staden och eftersom vi bestämt oss att snåla på resbudgeten skulle vi inte ta in på något hotell, det var for dyrt i Singapore! Vi spenderade kvällen runt på gator och parker tills vi slutligen hamnade på ett Mcdonalds med 24timmars oppettid där vi tillbringade sena kvällen, natten och morgonen innan vi begav oss på ännu en rundvandring och sedan tillbaka till queenstreet och bussen till Malaysia igen.

Tillbaka till Malaysia kom vi och efter sisodär 2,5 timme väntades på busshållsplatsen, innan busskillarna kunde bestämma sig om att det inte skulle komma en buss som gick till flygplatsen ikväll, tog vi en taxi till dit. Vi hamnade på en heltäckningsmatta där vi sov så gott det gick!

Planet gick och flog och landade som det skulle i Kuching på Malaysia/Borneos mark! Nu befinner vi oss återigen på Kuchingsflygplats efter en natt på ett guesthouse med kackerlacksjagande och missade båtar. Imorgon flyger vi norrut till en stad vid namn Mira, det blir alltså ännu en natt på en flygplats... vi borjar bli rutinerade!











Nästa inlägg kommer forhoppningsvis inom snar tid och även ett litet kortare (eller mycket kortare rättare sagt)! Vi ska bättra oss på bloggskrivandet!

Puss och hejsvej i det svenska vårvädret!


HAJ och regnigt Thailand!


Det dåliga vädret på ostkusten och ryktet att vädret var bättre på västkusten gjorde att vi bokade en resa direkt till Phuket! Men resan från Koh Tao till Phuket var omständigare än vi forst tänkt! Forst blev vi skjutsade i en oppen taxi i sporegn till båten där vi skulle tillbringa natten! Nattbåten som skulle ta oss tillbaka till fastlandet var en gammal bilfärja som de gjort om till en passagerarbåt och de skona "sängarna" där vi skulle sova bestod av en rad plastiga madrasser och man kände sig lite som en illegal flykting! Men efter en väldigt gungande och lite smått illamående men ändå rätt skon båttur på 10 timmar va vi framme! Men det är nu problemen borjar uppstå.. vi skulle nämligen med en buss till Phuket! Forst fick vi vänta 40min vid piren, sedan blev vi korda till ett ställe där vi fick vänta nästan 2 timmar och efter det ännu ett nytt ställe men ingen buss i sikte. Det var meningen att bussen skulle gå kl 7. När kl var 8 kom vi till det tredje stället där de forst sa att bussen gick 8.30 men efter ett tag ändrade de sig till 9.30 och inte nog med det var det en lokalbuss som skulle stanna overallt och ta 6 timmar! (På biljetten vi kopte stod det att vi skulle va framme i Phuket kl.11.. vilket vi insåg skulle bli en omojlighet!) MEN vi hade ett annat allternativ, vi kunde betala 200 Baht var for att åka minibuss och komma direkt till en av beacherna, Patong, i Phuket! Bullshit! Vi stod emot lurerierna och väntade, det gjorde vi helt rätt i! For när klockan blivit 8.40 fanns det tydligen en buss till Phuket och de som redan betalat 200 Baht for att komma till beachen fick åka i samma.. det var många sura miner den resan! Men till slut kom vi fram till Phuket town... vilket till vår STORA besvikelse var ingenting, inga affärer oppna, inga turister alls, ingenting overhuvud taget, bara en smutsig tråkig stad! Vi tog in på ett billigt hotell och bokade biljetter till Phi Phi island dagen efter!


En bortglomd bild från Koh Tao som visar hur skont det kan va att resa!




Phi phi var hm.. inte riktigt vad vi forst tänkt.. det va regnigt, ingenting att gora, alldeles for dyrt och dessutom hamnade vi långt bort från civilisationen i en äcklig bungalow med alldeles for hogt pris! Vi vandrade in till stan och overvägde våra alternativ.. till slut kom vi fram till att forst åka på en dykartur och sen bege oss tillbaka till Phuket, denna gång Patong (dit alla svenskar åker och festar).. där vi kan fordriva tid med bla. shopping och bio tills regnet forsvunnit!

Men nu till det absolut roligaste och häftigaste under dessa dagar.. dykarturen!! Sikten var grym (eller bäst hittills, longway), man såg ungefär 25 meter åt alla håll, massa fiskar och coola saker overrallt! Men det var inte det bästa.. det absolut bästa med hela trippen som vi verkligen hoppats på att få se och som till slut visade sig var HAJ, en Blacktip reef shark! På nära håll dessutom, typ 5 meter ifrån simmade den runt omring oss! Så vackert och häftigt att se och inte ett dugg läskigt, man känner sig så säker under vattnet och när den väl simmade iväg ville man se mer och mer och mer! Det kan vi leva länge på!


HAJEN!









Efter Phiphi åkte vi tillbaka over det gungande havet till Phuket.. eller till piren! Vi kände inte for att sponsra de jobbiga taxichafforerna med mer pengar än de fortjänar så vi valde att ta en härlig promenad i spöregn in till Phuket town och därifrån ta billiga blåa 25 Baths lokalbussar till Patong (det känade vi förövrigt 300 Baht på) Promenaden in till stan och de blåa bussarna tog oss efter ett halkande in i motorcyklar och lite skrapade knän for Johannas del 1 och en halv timme! Väl värt det!

Väl framme i Patong hamnade vi på ett relativt billigt dorm guesthouse där vi nu känner att vi trivs rätt bra! Dagarna här ser rätt lika ut.. det regnar och regnar och regnar och regnar. Så det vi gjort/gor är att sy upp klänningar till Johanna, rikard va sugen men det gick inte uppsyningsmännen med på så han fick nöja sig med en shorta och 3 flugor, tittat på film på vår fina bangkokdator, ätit snacks, träffat roliga canadensare som bjöd oss på massa drinkar, skakat rumpa på Whiteroom Phuket och mest bara slappat och hoppat i vattenpölar!

Men nu är vi bli lite trotta på detta dåliga väder och denna stad så imorgon tar vi flyget till Kuala Lumpur istället! (synd bara att väderprognosen ser likadan ut där, men det är roligt med en ny stad och ett nytt land iaf!)





Vi ses i ett annat land!


Thailand – lite Bangkok – Koh Tao, dyka dyka dyka

Vår Bangkok vistelse varade i några dagar med shopping, bio, kostymuppsyning och sporegn! Sedan åkte vi en pissluktande nattdubbeldeckare  till  båten som forde oss ut till Koh Tao.


 

På båten till Koh Tao blev vi påhoppade av 14 olika dykforetag och vi fastnade for ett som gav oss gratis boende i 6 dagar och frukost i 4 under tiden som vår Open water kurs pågick. Efter lite om och med hamnade vi ensamma med vår duktiga engelska instruktor Bob – Bubble Bob. Vi borjade med det obligatoriska pooldyket foljt av 4a dyk i havet.. Ballt! (Vi var bäst.)

Eftersom vi inte var mätta på dykandet vid det laget hoppade vi på ytterligare 2 dagar och blev advanced divers och Johanna och Rikard får nu mera dyka till det mäktiga djupet av 30 meter.
Advanced openwater course, går ut på att lära sig orientera under vattnet till, Barbros fortjusning (?), hålla sig på samma nivå under vattnet, nattdyk (morkt, häftigt, läskigt men ascoolt!), djupdyk(30m) och sen lite glida runt och kolla in coola saker.

Ett extra plus var de enorma valarna bara någon meter fran båten (som annars inte är så vanliga). Tyvärr så hanns det inte med att ta några bilder på valarna, endast alla divemasters som hoppade i och forsokte jaga ikapp dem, utan storre framgång.

Nu har vi ett "fundive" kvar innan vi beger oss vidare soderut i Thailand!














Tack och hej sjogurka!


RSS 2.0