Kontrasterna mellan storstaden Jakarta med samma invånarantal som hela sverige och den idylliska grona landsbygden med risfält i bergen och på slätterna har vi de senaste 4 dagarna upplevt helt och hållet. Spännande roliga men jobbiga dagar plågade av långa resor, och lite somn pga. galande tuppar och boneutrop 04.30 på morgonen!

När borneo var avbockat från den reseplanering vi inte har korde vi nåra nätter med kalla flygplatser samt ytterligare ett besok i Singapore innan vi flog till Jakarta i Indonesien. I den overbefolkade storstaden kände vi oss inte riktigt helt bekväma och tog ganska snart en buss oster ut mot staden Cianjur och ett så kallat Homestay som vi spanat in och verkade bra. Det var under bussresan i "economy-class", snåla som vi är, som vi träffade tjejen Aini som for forsta gången på 3 år skulle åka hem och besoka sin familj (inkl. hennes egna son). Aini var den enda på bussen med viss engelskakunskap (bortsett från gubben som sålde jodgubbar vi ett busstopp som skrek: "I DONT KNOW!! NO SMOKING.... osv.osv samma ord om och om igen" men han visste nog inte vad han sa)  och avancerade snart till sätet bredvid oss, 4 timmar senare och 400 forsäljare senare hade vi blivit inbjudna att bo hos hennes familj i bergen. Sagt och gjort strax satt vi 4 timmar till i en overbelamrad minibusstak på väg till ett ställe vi inte ens visste var det låg geografiskt! Efter ett tag kom vi på den briljanta iden efter vi sett en gubbe hoppa ner från buss taket.. att det vill vi också gora. Så vips satt vi mitt uppe på ett minibuss tak påväg upp i bergen någonstans i djungeln!

En natt i stora sovrummet blev det, det enda sovrummet med madrass, vi var ju nugifta prins william och Kate under vistelsen, det var iaf de alla sa. Under tiden vi sov i "kungabädden" sov alla ovriga i familjen på golvet i hyddan med endast en tunn matta som underlag.  Dagen efter bestod av att besoka en skola och därmed forstora hela dagens undervisning då inte en enda elev kunde sitta still när de såg vitingarna ute på skolgården, okänt antal fotograferingar med både lärare, headmaster och elever! Efter det blev det en rundtur i byn och inser efter ett tag och cirka 20 fotografier att killen som guidar oss går runt och frågar alla han ser om dem villl ta foton tillsammans med oss. Allt detta var forstås roligt och spännande och allt sånt men samtidigt ganska påfrestande, så vi hyrde familjens motorcykel for att komma iväg och vara lite ifred en stund (... stackars kändisar!) sen när vi kom tillbaka tittade vi lite på hur man tillverkar ris (ballt), sen blev det 20 min fotografering och efter det konstaterade vi att det fick vara nog med att vara kändisar nu. Så vi åkte 4 timmar BUSSTAK tillbaka till Cijanjour och njot av den underbart vackra landskapsvyn med alla risfalt och skog! Oturligt nog hade vi alldeles for bråttom av bussen och glomde en av alla våra 3 väskor där och sedan åkte till ett anordnat homestay där nästa känisuppdrag snart visade sig skulle komma! Måste påpekas ännu en gång.. Otroligt vacker natur här, helt amazing!!

Kontrasterna mellan storstaden Jakarta med samma invånarantal som hela sverige och den idylliska grona landsbygden med risfält i bergen och på slätterna har vi de senaste 4 dagarna upplevt helt och hållet. Spännande roliga men jobbiga dagar plågade av långa resor, och lite somn pga. galande tuppar och boneutrop 04.30 på morgonen!

När borneo var avbockat från den reseplanering vi inte har korde vi nåra nätter med kalla flygplatser samt ytterligare ett besok i Singapore innan vi flog till Jakarta i Indonesien. I den overbefolkade storstaden kände vi oss inte riktigt helt bekväma och tog ganska snart en buss oster ut mot staden Cianjur och ett så kallat Homestay som vi spanat in och verkade bra. Det var under bussresan i "economy-class", snåla som vi är, som vi träffade tjejen Aini som for forsta gången på 3 år skulle åka hem och besoka sin familj (inkl. hennes egna son). Aini var den enda på bussen med viss engelskakunskap (bortsett från gubben som sålde jodgubbar vi ett busstopp som skrek: "I DONT KNOW!! NO SMOKING.... osv.osv samma ord om och om igen" men han visste nog inte vad han sa)  och avancerade snart till sätet bredvid oss, 4 timmar senare och 400 forsäljare senare hade vi blivit inbjudna att bo hos hennes familj i bergen. Sagt och gjort strax satt vi 4 timmar till i en overbelamrad minibusstak på väg till ett ställe vi inte ens visste var det låg geografiskt! Efter ett tag kom vi på den briljanta iden efter vi sett en gubbe hoppa ner från buss taket.. att det vill vi också gora. Så vips satt vi mitt uppe på ett minibuss tak påväg upp i bergen någonstans i djungeln!

En natt i stora sovrummet blev det, det enda sovrummet med madrass, vi var ju nugifta prins william och Kate under vistelsen, det var iaf de alla sa. Under tiden vi sov i "kungabädden" sov alla ovriga i familjen på golvet i hyddan med endast en tunn matta som underlag.  Dagen efter bestod av att besoka en skola och därmed forstora hela dagens undervisning då inte en enda elev kunde sitta still när de såg vitingarna ute på skolgården, okänt antal fotograferingar med både lärare, headmaster och elever! Efter det blev det en rundtur i byn och inser efter ett tag och cirka 20 fotografier att killen som guidar oss går runt och frågar alla han ser om dem villl ta foton tillsammans med oss. Allt detta var forstås roligt och spännande och allt sånt men samtidigt ganska påfrestande, så vi hyrde familjens motorcykel for att komma iväg och vara lite ifred en stund (... stackars kändisar!) sen när vi kom tillbaka tittade vi lite på hur man tillverkar ris (ballt), sen blev det 20 min fotografering och efter det konstaterade vi att det fick vara nog med att vara kändisar nu. Så vi åkte 4 timmar BUSSTAK tillbaka till Cijanjour och njot av den underbart vackra landskapsvyn med alla risfalt och skog! Oturligt nog hade vi alldeles for bråttom av bussen och glomde en av alla våra 3 väskor där och sedan åkte till ett anordnat homestay där nästa känisuppdrag snart visade sig skulle komma! Måste påpekas ännu en gång.. Otroligt vacker natur här, helt amazing!!

Dagen efter fick vi forfrågan om vi kunde komma till en skola och hålla lite foredrag om "Suedia" och prata lite engelska med eleverna. Vi fick 15 minuter på oss att slänga ihop lite bilder for att hålla ungefär 1,5 timmes foredrag. for 4 olika klasser! Ojoj vad kul vi hade, och oj vad mycket fnitter det blev bland ALLA Muslimflickor och pojkar när det visade sig att jag och Johanna: "Inte alls var gifta utan bara tillsammans" mera fnitter  sen så dansade vi med hela klassens hjälp "Små grodorna" Sjong indonesiska sånger och hade en allmänt helt grym dag! SKITKUL! 

Vår hejdå sång som vi fick lära oss (så att vi inte glommer bort den ifall pappret forsvinner)

Pileuleuyan Pileuleuyan

Sapu Nyere Pegat Simpay

Pileuleuyan Pileuleuyan

Paturay Patepang Deui

Och inte nog med det tyckte läraren så mycket om oss att han bjod oss på en indonesisk inhemsk lunch! Och ännu en gång.. ner på golvet i en ring och ät med händerna! Roligt roligt tycker vi!! Speciellt mumsigt var de goda sockerkaksbullarna med choklad på, det var svårt att hejda sig.. men när fatet med sisodär 20 bullar på var halvfullt (efter bara vi var där och ätit) tänkte vi att det nog fick duga!

Efter bara 5 dagar i Indonesien kan vi nog redan nu erkänna att det är det bästa landet av alla de länder vi besokt! Hoppas det fortsätter så också!